Högstadietidens specialiteter

12 Jan

Den senaste tiden har inte varit nåt stort undantag. Det har diskuterats en del kring fenomen vilka finns runtomkring skolundervisningen i årskurserna 7-9. Denna gång är det igen mobbningen som diskuteras. Gott så. Den blir vi inte klara med i första taget. Gott är också att uppdaterade former av mobbning lyfts fram. Det är lättare att skjuta ner nåt man ser, och det är lättare att få bukt med sådant man pratar om – öppet.

”Vad gör ni med eleverna?” var en fråga jag fick för några år sedan. Den ställdes till mig i egenskap av lärare i årskurserna 7-9. Därmed är min arbetsplats den plats jag delar med samtliga kommunens blivande vuxna vilka går i det som förr också offentligt hette högstadiet. Frågan ställdes av en klasslärare. Denna lärare ansåg att allt det arbete de satt ner på att lära eleverna uppföra sig artigt på alla sätt och vis helt plötsligt spolierats i det att elever sågs stå med cigarrett i mungipan bakom en intill skolan befintlig bygnad. De elever vilka lämnat årskurs sex som skötsamma barn hade plötsligt blivit – just det – tonåringar.

Själv har jag jobbat 14 år i årskurserna 2-6. Under höstterminen har det då hänt att elever i åk 6 frågat mig om det inte finns någon möjlighet att jag skulle fortsätta som deras lärare även under deras tid i högstadiet. Det hette så ännu då. Den frågan fick jag aldrig när våren sen kom. Skulle jag ha påminnt dem efter deras första termin i högstadiet om deras funderingar på att jag skulle fortsatt som deras lärare skulle situationen blivit pinsam. Det händer något när en människa äntrar tonåren. Det är något som ofta sammanfaller med att mänskan börjar på sjuan.

Nu senast kom en del funderingar uppifrån. Från gymnasiet. Där – i gymnasiet – är det socialt lugnare och stämningen bättre. Sammanhållningen är större i gymnasiet. Det hör så att säga till sakens natur. I gymnasiet finns de elever vilka vill, alternativt behöver, studera för att senare söka in till önskad utbildning. De som har praktiska handalag och vet att de ej är betjänta av teoretiska allmänna studier har sökt sig till annan utbildning, alternativt till arbete, där de i sin tur finner sin situation lugnare och samhörigheten större. Synnerligen förundrade vore vi väl om samhörigheten skulle minska proportionellt mot gruppstorleken. Underligt vore det om de mänskor som av egen fri vilja sökt sig till samma ställe inte skulle ha en hel del gemensamt.

Tiden i åk 7-9 är en smältdegel där alla, och i detta fall betyder det faktiskt – alla, människor tumlar om just under den period i sitt liv när de upphör vara barn och så småningom inser att de mognar till vuxna mänskor. Detta är en viktig tid. Därom tvivlar få. Det arbete som görs i våra skolor är över hela linjen oerhört värdefullt! Däremot är det på varje stadium olikt både stadiet innan och stadiet efter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: