Fel? Jag?

31 Jan

”Jag hoppas bilden som togs på mig när jag körde genom … blev bra!”

”Märkligt väder! Kallt och molnfritt. Ändå blixtrade det när jag körde till …”

Det händer att även i övrigt hedervärda medborgares status på Facebook ser ut som ovan. Inte helt sällan kommenteras dessa statusuppdateringar med något i stil med följande:

”Ja den kameran har jag också blivit fotograferad av. Den står besvärligt till!”

”Den kameran är svår att se. Den dyker upp som en blixt från klar himmel! ;-)”

Det hör liksom till att skämta bort pinsamma händelser. Däremot verkar den nya höjd denna fritidssysselsättning tagit rätt lustig. Att, åtminstone hyfsat offentligt, i sociala medier berätta att man gjort sig skyldig till lagbrott och att man har ett brev på kommande vilket i någon mån beskär ens ekonomiska rörlighet kan säkert bli roligare om man beskriver händelsen på ett skruvat sätt. Ändå tycker jag själva företeelsen, att man postar en status om eländet, är (o)lustig.

I somras hörde jag några personer intill mig skämtsamt berätta att det är onaturligt att stanna vid stopmärke om man inte ser någon polis eller andra trafikanter. En av dem som dryftade lustigheterna hade nyss kört in i den bil jag färdats i och nyss kravlat mig ur. Jag erkänner det öppet: Jag såg inte det lustiga i situationen. Skulle mänskan följt uppmaningen att stanna vid stopskylten skulle jag i lugn och ro fått fortsätta hem till gästerna och middagen.

Ska vi, var och en, fritt få välja vilka regler vi följer? Subjektiva val tycks vara vår ledstjärna nummer ett. Hur skulle vännerna på Facebook reagera vid åsynen av följande status:

”Märkligt hur det väsnas när man går igenom kassan vid Prisma!”

”Undrar om jag var kund nr 100000 vid Citymarket idag. De annars så tysta kassörskorna blev eld och lågor när jag gick ut genom kassan och två stiliga herrar i mörka uniformer bad mig följa med till kontoret…”

Skulle kommentarerna då bli:

”Det är otroligt vad det är svårt att se stöldmärkningen på produkterna vid Prisma.”

”Kassan vid Citymarket kommer så plötligt på att det är nästan omöjligt att komma ihåg att betala!”

Det finns graderingar på brott – och tur är väl det. Däremot tycker jag det finns en viss skevhet i själva synen på samhällets regler. Hur förvånade ska vi vara när våra barn och tonåringar utmnar våra regler och i alldeles för många fall endast får ett ”För att det är så!” till svar när de ifrågasätter vårt regelverk?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: