Nej, jag är inte dum – Jag har bara lite otur när jag tänker!

18 Mar

Så lyder titeln på en bok av B.B. Nilsson. Jag har inte läst den boken – ännu. Däremot dök den titeln upp i en annan bok, ”Den lärande hjärnan”, skriven av Torkel Klingberg. Klingbergs bok visar på det som händer i hjärnan när vi lär oss. I inledande avsnitt om vårt arbetsminne fyrar han av det trösterika citatet till glädje för alla oss med icke helt glänsande arbetsminne.

Hjärnforskningen är, likt astronomin, alldeles i början av en ny era – en era med helt nya insikter. Tidigare kunskaper om människans hjärna har baserats på antaganden och statistikförda laborationer. MR-scanningen  har gett helt nya insikter om hur detta vårt mest energikrävande organ fungerar.

Det vore underbart att helt förstå hur en hjärna utvecklas. Dock kan vi redan nu med det vi vet anta att växande människors spretighet har sin grund i en under utveckling varande hjärnas små experimentella utflykter. Definierar man en mogen hjärna som ”vuxit färdigt” har man en hjärna mogen att ta viktiga beslut någonstans i 25-års åldern. Det passar hyfsat med tanke på att man i den åldern eventuellt tar de riktigt viktiga familjära besluten. Men vilka beslut förväntas man då göra innan hjärnan nått sin fysiska mognad?

Alla elever som går i nian har – eller har åtminstone fått – en hög tryckalster som berättar om olika utbildningars och yrkens fördelar och karakteristika. Det är dags att söka studieplats på följande stadium. En del elever ser en klar väg framför sig. Andra brottas med tvivel. En del har inte en susning.

För länge sedan, när jag skulle välja väg efter avslutad grundskola, kunde man förkovra sig rent allmänt i gymnasiet och därefter söka vidare när någon form av beslut mognat fram. Valen i gymnasiet var begränsade. De begränsade sålunda inte en spirande allmänbildning. Numera är det inte lätt att veta vart man ska ta vägen om man inte har en plan. Den bana jag halkade in på hade jag inte en tanke på före sista årets vårtermin – i gymnasiet.

Det kan vid första ögonkastet se bra ut att ge möjligheter åt blivande vuxna att så tidigt som möjligt rikta in sig på det som ska utgöra deras framtida profession. Andra sidan av det myntet är att möjligheter blir outnyttjade i det att målet preciseras innan hjärnan rent fysiskt nått den utvecklingsnivå att beslut om framtiden kan fattas. Tur i oturen är dock det att det man lär sig mer om per automatik blir intressant. Det har säkert i långa tider korrigerat otaliga föga genomtänkta val fattade i ungdomlig anda. Många är ändå de fall där mängder av energi kanaliserats mot mål som förblir en hägring.

Vill ”Marknaden” göra studietiden ”effektiv” och beskära universitetsstuderandes möjligheter att göra nya val borde inriktningen väljas betydligt senare än i femtonårsåldern. Vi borde bevara – eller skapa – möjligheter till ren allmän bildning för alla som har lite otur med tänkandet i den åldern. Ämnestaktiska val fattade på vårterminen i nian i kombination med dylika val av vilka ämnen som ska skrivas i studentexamen kan kväva talanger i sin linda.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: