Hur ska man kunna veta vad som är svårt innan man prövat?

Matematiken är ett ämne som långtifrån alla har ett helt neutralt förhållande till. Därmed slutar likheterna med ämnet religion.

Det finns dock en betydande mängd människor som med nästan religiös övertygelse cementerar sitt förhållande till matematiken. Också gällande gymnasieutbildningen byggs det upp en skiljelinje mellan lång och kort matematik som vore det en trosfråga. Den långa matematiken utmålas som den enda rätta läran av vissa medan andra anser den vara onödig förutom det att den är svår.

I grundskolan undervisas alla i samma rum oberoende av förhållande till matematiken. Visst finns skillnader – annars vore livet som matematiklärare tråkigare än vissa anser ämnet självt vara. Det uppdagas då och då skillnader i de mest fantastiska skepnader. Någon specifik klassificering visavi matematiken kan dock sällan göras. En elev som under stor del av matematiklektionerna kämpar för att hålla näsan över ytan kan plötsligt visa en analytisk förmåga och likt en delfin resa sig över omgivningen. Minnet av sådana tillfällen bör icke gnagas av tiden!

Under flera år tillbringade jag merparten av kvällarna iaktagandes arvingarnas dans på isen. Ok – dans passar kanske bättre in på döttrarnas piruetter än på sönernas målvaktande – men visst kan man också njuta av målvakternas snabba förflyttningar och benparader. En av sommarens höjdpunkter under det skedet i livet var sommarens målvaktsskola. Burväktare, som under resten av året åtskiljdes av geografiska avstånd, ålder och spelarkontrakt, samsades nu i samma hall konverserandes på landets bägge språk plus engelska.

Målvaktsskolans sista aktivitet på is utgjordes av straffslag – eller snarare parader av dylika. En efter en tog målvakterna plats mellan stolparna och en anfallare tog sats för att sätta pucken i nät. För att de yngre juniorerna säkert skulle parera åtminstone det första anfallet lät anfallaren stora bössan vila och lyfte en lös puck mot mål. Tanken var att pucken skulle vara lätt att ta. Det visade sig ibland vara ett misstag. Flera målvakter fumlade med den löst slagna pucken och ibland tappades den in bakom dem. Målvakterna var laddade, fokuserade och koncentrerade sig på ett skott fullt i klass med de skott de fått motta under träningspassen. Detta gjorde de ”lätta puckarna” till en nervös hasardtillställning.

En elev som under matematiken alltid får ”enkla” rutinupppgifter kan likt målvakten som får en lös puck i famnen fumla till situationen alldeles på egen hand. Detta ger inget bra intryck och det är inte otroligt att eleven utvecklar en osäkerhet på felaktiga grunder.

Det finns elever vilka tar större delen av sina poäng i matematikprov i de mest krävande uppgifterna. Elever som får läraren att tvivla möjligheten till ett godkänt vitsord efter att de inledande rutinuppgifterna rättats men sedan gläder läraren med att ha presterat långt över medelnivån på ”tiodödarna”. Det är gott att ibland fundera över styrkan i elevernas olikheter och därmed med våld nollställa förväntningarna inför varje prestation.

En hårt slagen puck rätt upp mot krysset är inte nödvändigtvis svårare att mota än en ”bladderpuck” mot klubban men den är garanterat skönare att ta!

Hur ska man förhålla sig till en elev i åk7 som klurar ut talserier och tecknar uttryck för n:te tal helt naturligt men blandar ihop area och omkrets? Vem tillför mera i ett arbetslag – den som klurar ut hur det förhåller sig och hur det ska räknas ut eller den som sedan klarar av att slutföra uträkningarna?

Annons

Utbildning – en klassfråga?

För en tid sedan gick en välkänd industri ut med erbjudande om en utbildning inom de egna väggarna. En ettårig specifik utbildning ger enligt företaget den kompetens man behöver för att arbeta inom industrin. Detta är bara ett förslag i det flöde där studerande och blivande sådana uppmanas att i effektivitetens namn snabbt skaffa sig erforderliga betyg för att sedan kunna delta i produktionen. Allt i den helgade tillväxtens namn.

Vart tog den breda allmänbildningen vägen? Ska en utbildning utgöra en rak väl plogad väg till närmaste arbetsplats kan man inte i samma andetag ondgöra sig över att så få unga kan sin Dostojevskij.

Frågan är dock djupare än så. Energi och vilja att arbeta utgör bara en del av grunden till att själv kunna skapa sig sin egen framtid så som man önskar. En bred grundutbildning ger valmöjligheter. Det är inte heller alldeles säkert att det yrke man drömmer om som 15-åring, när man söker in till andra stadiets utbildningplats, är detsamma som när man är 18 år.

PG Gyllenhammar, i tiderna symbolen för framgångsrik finansman med 12 miljoner € i fallskärm, går nu själv ut och kritiserar den nya tidens höga ersättningar inom näringslivet. Oberoende av om rörelsen går bra eller inte håller delas det bonusar – höga bonusar. Kan det då vara så att det då passar alldeles utmärkt att ha fotfolk med en ettårig specifik industriutbildning som utför de mindre krävande sysslorna? Ju mer beskurna fotfolkets möjligheter att ställa krav är desto mindre besvär ställer de till med.

Risken är uppenbar att vi bygger upp ett nytt klassamhälle. Välj inriktning i livet – men gör det fort! Föräldrars bildningsnivå tycks i undersökning efter undersökning ha betydelse för barnens framgång i grundskolan. Det visar föräldrarnas inflytande även om en tonåring knappast öppet står på torget och basunerar ut detta faktum. Ska var och en ha möjligheter att skapa sin egen framgång och forma sitt eget liv krävs det respit till dess att ett fysiskt avstånd upprättats gentemot föräldrarna. Detta sker under studietiden – inte före.

Förvisso är det uppenbart att det på kort sikt är ekonomiskt oförsvarbart att unga mänskor tillåts studera längre än absolut nödvändigt. Däremot kan man svårligen förneka att även samhällets stöttepelare faller för åldersstreck och lieman och därmed kommer att ersättas av yngre människor som just nu bygger den grund på vilken de ska fatta sina framtida viktiga beslut. Att värna om bred allmänbildning och om goda möjligheter att fördjupa sina kunskaper kan komma att betala sig på lång sikt.