Minoritetsfunderingar

15 Jun

Under en partistämma diskuteras dessa dagar huruvida man kan slå ihop finska och svenska skolor. Så mycket är klart att sticker man in ett grillspett i en krutdurk så börjar det hända saker. Första chockvågen innebär ofta att man tar skydd, skriker varningar och skyddar ögonen. Därefter kan man börja utvärdera skador – alternativt se om explosionen gav önskat resultat.

Bland de första splittren som nådde oss via de svenskspråkiga minoritetsmedierna var det stora problemet att språkminoriteter nu isoleras i egna reservat. Detta sades till en finsk kvällstidning av Ossi Mäntylahti. Det är han som arbetat fram motionen och han som leder Samlingspartiets arbetsgrupp för språkfrihet.

Kommentaren är onekligen i sitt sammanhang ett grillspett. Hur glödgat det är beror förstås ifrån vilken plattform man iakttar det. Den svenskspråkiga minoriteten är inte särdeles motståndsfull gentemot influenser utifrån. Måhända kommer influenserna inte till 100% från våra landsmän.

Det finns inget gemensamt kännetecken för jordens minoriteter annat än det namnet påvisar. I en diskussion med kolleger tillhörande ungersk minoritet i Slovakien sade min uppfattning om minoritetsetikett poff och försvann. De betraktade sig som ungrare vilka av någon outgrundlig anledning fötts på fel sida om gränsen. Därav deras skepsis gentemot att vi som finlandssvenskar betraktade oss som finländare – och till och med höll på Finland när Sverige stod för motståndet. De borde se en dylik match i hockey!

Redan dag två är tongångarna kring skolsammanslagningarna lugnare. Det poängteras att det skulle ge nya möjligheter om man kunde se till annat än språkgränser när skoldistrikten ritas. Det är naturligt, att ju färre bindande regler det finns som styr besluten desto flera möjligheter finns att utforma dem. Det kräver å andra sidan större eftertanke och ansvar när besluten fattas!

Skolor där undervisning hålls på både finska och svenska finns redan. Språkbaden är i och för sig ett exempel härpå men språkbad ska inte blandas in i debatten kring tvåspråkiga skolor. Däremot kan man se på skolor där det av praktiska skäl visat sig vara den bästa vägen att gå i det att svenskspråkiga och finskspråkiga går till samma hus för att plocka kunskapens frukt. Så långt kan väl många hålla med i resonemanget att barriärer bryts när man umgås.

Till syvende och sist vill jag ändå fråga; Hur hade de tänkt att det skulle gå att slopa den ena språkgruppens särskilda skolor och införa undervisning på dess modersmål i den andra språkgruppens skolor? Det betyder ju att det på tvåspråkiga orter inte kommer att finnas vare sig finska eller svenska skolor – endast tvåspråkiga. Rätt till undervisning på svenska kvarstår!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: