Den olösliga ekvationen om unga arbetstagares rättigheter

24 Jun

Ett problem med fler obekanta än antalet ekvationer kan inte ge en enda unik lösning. Problemet kan således anta flera lösningar. Det tycks vara svårt att hantera i ett samhälle som älskar den enda sanningen – den egna.

I branscher vilkas högsäsong sammanfaller med utbildningssektorns lågsäsong diskuteras ofta arbetsvilkoren unga anställda. Detta gäller såväl säsongarbetstagare som de som avslutat sin utbildning och högst definitivt hamrar på karriärens port.

Arbetsgivarsidan presenterar gärna sin meny med Låg Ingångslön som dagens rätt och Öppna Avtal som kockens rekommendation. Den tilltänkta arbetskraften ställer sig naturligt tvekande till den presenterade menyn. Att en stor del av säsongarbetskraften accepterar menyn beror till stor del att de ska vidare i livet och behöver näring inför nästa etapp på resan. De som har tid och råd vill gärna se en alternativ meny.

För att få det objektivt handlar vi matematiskt och ställer ekvationer enligt följande:

En lägre lön gör att flera får chansen att presenta sig och bekanta sig med branschen och flexibla avtal gör att en arbetsgivare vågar ta steget att anställa. Den levereras med förklaringen att de inte kan ge en nybörjare samma lön och villkor som en person med erfarenhet och därmed högre insikter – en värdefull person. Det låter logiskt.

Klara avtal och lön enligt det är nödvändigt för att en anställd ska ha den trygghet som gör att denne kan satsa både på sitt arbete och sitt liv utanför arbetet.

Vid första anblicken ser det ut som om en lösning skulle kunna uppenbara sig efter förhandlingar. Två ekvationer och två obekanta: Lön och Avtal om arbetstid och arbetsförhållande.

Vi har dock flera obekanta som bör inplaceras i ekvationerna. Vinstbringande spelöga och föränderliga tider är två. Om det är bra eller illa att en person beviljas/påtvingas ledighet en vecka för att sedan arbeta dubbla skift veckan efter är bara beroende på från vilket håll man ser. Arbetsgivares taktik eller den anställdes önskan om att få byta till sig en ledig vecka.

Hur vi än vrider på detta har vi variabler som vägrar anta ett unikt värde. Deras värde står inte att finna innan de övriga obekantas värden räknats ut. Därför vore det gott om man i varje debatt härom tog sig tid att föra ett resonemang till slut för att sedan – faktiskt – ägna tid åt att se vad de fria variablerna ger. Kännedom om dem gör diskussionerna ärligare och insikterna djupare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: