Mobbning på nätet

Livet i molnet ger drömmarna vingar. Vi kan knyta vänskapsband och blåsa liv i falnade vänskapsrelationer samtidigt som vi kan dela sorg, glädje och ilska med bekanta. Vi kan bekräfta och bekräftas samtidigt som vi bollar idéer. Via sociala medier når vi varandra snabbt, okonstlat och enkelt.

Baksidan av den medaljen är förstås att det är exakt lika enkelt att sprida desinformation som information. Det är lika behändigt att så split som att bygga samförstånd. Det krävs inget extra vare sig för att uppmuntra eller för att kränka. Redskap för digital mobbning är skrämmande lättillgängliga.

Vill man motarbeta mobbning bör man också se till den typ av mobbning som levereras som hårt piskade nollor och ettor. Man har dock svårt att mota trakasserier i ett rum man inte finns.

Om vuxna och blivande vuxna lever helt parallella liv på nätet utan att någon som helst kontakt mellan dessa världar etableras är det ur mobbningsperspektiv jämförbart med att tonåringar en fredag kväll håller partaj i skolans festsal samtidigt som lärarna håller kalas i lärarrummet och ordningsvakter lyser med sin frånvaro. En publik tillställning är reglerad i lag bland annat med hur många människor med ordningsansvar det ska finnas på plats och vilken utbildning dessa måste ha. Är det då inte märkligt att man ens diskuterar lärares närvaro i elevernas digitala rum som något man bör vara försiktig med.

I vår tid är rum där ungas och vuxnas liv flätas samman en bristvara. Erfarenhetens insikter skulle säkert må bra av att blandas med unga idéers självklarheter.

Jag vill tro att redan det att en lärares profil och inlägg dyker upp i elevers digitala rum då och då dämpar lusten att strö glas och törnen kring sig. Förhoppningsvis förstår lärarna att hålla egna inlägg på hyfsad nivå.

Annons

Vän med elever – på facebook?

Livet är en enkel resa. Just därför blir frågorna sällan enkla. Kunde man vända om och starta om en liten bit av livet skulle man med facit i hand ha betydligt lättare att ställa ner foten när diskussionerna blir nyanserade.

Det tycks vara synnerligen svårt att ha en neutral åsikt till digitala sociala medier. Facebook utgör i det fallet långt mer regel än undantag. Diskussioner om sociala medier ger ofta de inblandade nya infallsvinklar och därtill en hel del råd och tips. Därmed tvingas inte nybörjaren kasta sig in i något totalt okänt. Svartvita diskussioner dock tillför knappast något alls – inte heller denna gång.

För ett drygt år sedan rekommenderade Finlands Svenska Lärarförbund (FSL) lärarna att ”helst inte vara vän med elever i sociala medier”. Lärarfacket OAJ tog inte ställning i frågan. Utbildningsstyrelsen har inte gett direktiv om huruvida lärare och elev får vara vänner i sociala medier. Facebook har i sina regler satt en åldersgräns för sina medlemmar till 13 år. Lärare till barn under tretton behöver alltså inte befatta sig med frågan. Andra får fundera vidare.

Trots allt är det mediets användare som spelar den största rollen. Mediet är bara – medium. Det att FSL noggrant påpekar sekretessens betydelse är allvarligt. Det tyder på att man inte är säker på medlemmarnas medvetenhet. Jag hoppas osäkerheten berör facebooks genomskinlighet och inte sekretessen i sig.

Tio procent av jordens befolkning har konto på facebook. Med andra ord kan vi anta att medvetenheten om hur de digitala medierna fungerar ökar.

Sprit och IT i skolan

Att jag mycket väl minns den behagliga spritdoften som spred sig i klassrummet när läraren kom in med våra prov säger kanske en del om den tid jag hittills i livet haft på mig att samla livserfarenheter. En doftande spritstencil klarar jag mig utan. Den har ersatts av andra tekniska innovationer. Att stencilapparaten gav vika för kopieringsmaskinen var helt naturligt i och med att den ersatte alla (så när som på doften) stencilapparatens funktioner, var bekvämare att använda och gav bättre resultat. Nämnda skillnader kan gott utgöra kriterierna när något existerande ska överges för något nytt.

Världen omkring oss förändras. Naturligtvis ska skolan utvecklas. Utveckling är dock inte synonymt med förändring. Det är alltså hyfsat sunt att inte springa hals över huvud in i nya trender. Rätt ute är betydligt bättre än först ute.

”Nätet ger möjligheter i skolan” upplyste oss rubriken på den lokala tidningens lokalsida i morse. Det faller sig naturligt att sanna med. Möjligheterna utökas betyder dock inte att något ersätts.

Lektionerna i skolan bör i allra högsta grad vara interaktiva. Därmed inte sagt att digital interaktivitet är det högsta eftersträvansvärda. En högst analogt interaktiv lektion där elever och lärare samtalar, samarbetar och gemensamt för lektionen framåt irl är synnerligen värdefull.

Att flippa lektionerna och utgå från att elevernas första kontakt med nytt stoff fås via en filmsekvens i vilken läraren berättar och förklarar har säkert någon fördel. Eleven kan på så sätt få stopp på läraren när förklaringen går för fort. Det är å andra sidan inte helt förbehållet den digitala världen. I den analoga världen kan man helt enkelt markera och ställa en fråga. Eventuellt ger diskussionen som uppstår svar som tillfredsställer flera elever.