Fokus på villovägar

1 Dec

Operahuset i Oslo är vackert. Dess placering höjer den estetiska upplevelsen. I sanning en boning för ypperliga kulturupplevelser.

I båten står en ung pojke. Han försöker ta sig fram bland allsköns bråte som flyter omkring i floden. Den bilden står i bjärt kontrast till bilden av det norska operahuset. Ändå tangerar bilderna varandra.

Gemensamt med ovanstående till text reducerade bilder är att de nyligen publicerats i samband med artiklar om vår nuvarande –  och kommande – livsmiljö. Texten fokuserade i båda fallen på halterna av koldioxid i vår gemensamma atmosfär. Texten kring bilden av den närmast totalt nedskräpade floden upplyste läsarna om den internationella konferens under vilken beslut om utsläppsrättigheter skulle diskuteras.

Jag räknade inte orden omkring men bilderna talade sitt tydliga språk. Människan tycks ha lika lätt att se hot omkring sig som svårt att analysera hotbilden. Det är helt klart att ett stigande hav hotar ett vackert operahus som byggts på stranden. Men varför i all världen bygger man så om det finns prognoser som visar att havet inom hundra år hotar den arkitektoniska pärlan?

Att överföra diskussionerna till att handla om koldioxid känns tydligen tryggt. Det är tillräckligt diffust och på något sätt tillräckligt stort för att någon annan ska tvingas till åtgärder. Den i diskussioner till åtgärder tvingade personen är dessutom av juridisk art, alternativt diskuteras branschers och nationers ansvar. Med andra ord är det lätt att inte ta det personligt.

Det som flöt i floden på den nämnda bilden var med all säkerhet inte koldioxid. Däremot var det konkreta synliga bevis på vår överkonsumtion. Vi behöver inte knyta upp några som helst ögonbindlar för att se att resurser används ineffektivt. En effektivare resursanvändning betyder att samma mål kunde uppnås med mindre mängd resurser.

När vågar man inse att hushållande och effektivt bruk av resurser också sänker nivån på utsläpp – inte bara koldioxid? När är tiden mogen att inse att det finns risker med att sammanföra stora delar av mänskligheten till stora centra längs våra kuster? Oberoende människan kommer jordens klimat att ändra.

Vågar vi flytta fokus till sådant som verkligen har betydelse eller föredrar vi låta oss luras ut på diffusa vandringar?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: