Kläder från Bangladesh

Natasha Illum Berg var gäst hos Skavlan. Hon berättade om sitt liv som storviltsjägare och jaktguide i Tanzania men delade också med sig av sin syn på samspelet mellan jordens fattiga och jordens rika invånare. Hon berättade om sin frustration när svenska skolors representanter kontaktar henne för att starta samarbetsprojekt mellan en skola i Sverige och någon skola i Tanzania. Hon valde ofta  att korta av samtal där man genom projektet kunde lära de tanzaniska barnen något. Var det fråga om att samarbeta och lära av varandra fortsatte samtalen. På direkt fråga om vad Tanzanias befolkning behöver svarade Natasha blixtsnabbt: Fair Trade!

Månne någon i Bangladesh går i samma tankar? Det är kanske inte helt osannolikt. I lokala bladet finns idag ett reportage om just ekonomi, rättvisa och miljö beträffande kläder och mode. Det är inte lätt att kombinera just ekonomi, rättvisa och miljö. Däremot är det intressant!

Märkligt nog känns det enklast att börja med ordet miljö. Det är enkelt att visa att det är mer mångfacetterat än man först tror. Bland annat nämns i reportaget att det under tillverkningen av 1 kg textil produceras 15 kg koldioxid. Den mängden motsvarar hyfsat den mängd koldioxid som uppstått vid bruk av 6 liter bensin. Åk alltså inte ensam i bil för att titta på kläder i grannstaden!
Beträffande vattenmängden som behövs för att odla bomull är det lätt att ta fram en koefficient med vilken man kan påvisa sambandet mellan vattenmängd och mängden odlad bomull. Den koefficienten är bara intressant när vi låser in oss på ett specifikt område på jorden. I Bangladesh finns vatten i mängder – I Turkiet är situationen en helt annan.

”Pengar och elände trivs i stora hopar” kunde utgöra starten för resonemangen kring ekonomi och rättvisa. Det är enkelt att ta fram tal som visar hur de pengar som betalas för en skjorta fördelas mellan butik, grossist, tillverkare, designer …, skräddare och – ifall det är en odlad sådan – odlare av råvaran. Däremot löser vi inte misären i en klädfabrik i Bangladesh varken genom att köpa enorma mängder kläder därifrån eller genom att helt avstå från handel med kläder från Bangladesh.
Det finns inte heller här det hett eftertraktade lilla pillret som löser problemet. Det krävs medvetenhet. Den i sin tur kräver ansträngning. Den kräver kunskap. Det närmaste en enkel lösning jag kan komma på är någon form av ”Fair Trade”. Däremot är jag hyfsat säker på att det krävs betydligt mer än så.

Annons

Varav hjärtat är fullt pratar munnen

En inledande kommentar: 
Själv har jag på intet sätt rätt att kasta den första stenen ifall det skulle dra ihop sig. 

Jag avstår dock från både inledande och inlindade exempel. Vi vet det dock att det språk som talas runtom oss har mer än lovligt mycket könsdiskriminerande inslag. Ett könsneutralt ”hen” kan vara bekvämt om man inte vet könet på den person som nämns. Däremot innebär bruket av ordet ”hen” knappast någon större revolution i utvecklingen mot ett jämlikt samhälle.

Däremot kunde det vara värt att ägna några minuter åt avdelningen non-könsneutrala ord. När någon som inte riktigt vill svära men ändå råkat så illa ut att något fult att säga pockar på tar inte helt sällan till nonkönsneutrala ord – könsord. Under det att tummen blånar eller brödet brinner upp i rosten är det sällan vokabulär förknippat med manligt könsorgan som uttalas. Ej heller skulle de ord som brukas i utskällningar eller i samband med nedlåtande beskrivningar – gällande såväl andra som tredje person, singular som plural – klassificeras som maskulina.

Såväl i amerikanska filmer som i svenskspråkig vardag används däremot maskulint relaterade könsord i samband med mod, kraft och rakryggat leverne.

Vårt språk färgas av vår inställning till det vi pratar om. Här är sammanhanget alls inte enkelriktat. Vår inställning till världen omkring oss påverkas också av vårt språk. Vi brukar ideligen ord. Även om de inte uttalas är det orden som ger våra tankar struktur. Detta ständigt närvarande språk ekiperar våra värderingar. Det – om något – bör vara fritt från sådant som försvagar fundament till ett jämlikt samhälle.

Hur vore det med en nolltolerans mot ovidkommande könsord i språket? Är ni med?

Vi börjar – nu!