Visst i all världen bryr jag mig om miljön!

Om man inte rakt av accepterar att vi människor styr klimatet blir det lätt ansträngt i sociala sammanhang. Om man därtill inte sväljer det piller koldioxiddebatten reducerats till kan det rent av bli kärvt.

Globala miljöfrågor saknar små nätta lösningar. Gemensamma strategier för en bättre framtid faller i många fall på sin egen orimlighet. Är ens globala adress på sådan plats att man aldrig ser solen stiga mer än 50 grader över horisonten kan man inte ha samma syn på energilösningarna som den som varje dag under året, åtminstone mitt på dagen, ser solen stråla in brantare än så. Är värmen ett genomgående problem under året finns inga direkta orsaker till att det bekymret ska lösas på samma sätt som på platser där kylan är problemet mer än halva året.

Vår planet är liten. Atmosfären tunn och haven grunda. Anta att en jordglob på en större utställning har en diameter på tre meter. I den skalan skulle världshavens medeldjup vara ungefär en millimeter. Troposfären, den del av atmosfären som innehåller 80% av atmosfärens gaser, skulle vara två och en halv millimeter tjock. Vad vi pratar om är att den blå planetens oceaners djup motsvarar en fuktig hinna på ett klot med en diameter stor nog att utestänga den från så gott som alla privata utrymmen.

Mänskligheten har vuxit till 7 miljarder invånare, och mycket av tillväxten har skett under den senaste mansåldern. Dock, för att få perspektiv på folkmängden, skulle hela jordens befolkning – de som föddes nyss ända till de som inte är riktigt döda än – få plats i Lillpiteälvens tillrinningsområde om vi nöjde oss med utrymme motsvarande en B-hytt på Vikings färjor. Vi slukar likväl resurser!

Vi välbärgade människor på planeten kan göra aktiva val. Vi kan välja att planera våra inköp så att vi inte varken åker bil i onödan eller kastar bort det som odlats, skördats, packats och transporterats hem till oss. Vi kan klara oss med ett par minuter i duschen och vi kan köpa trädgårdsmöbler av certifierat virke.
Ovanstående åtgärder är i och för sig i linje med att minska koldioxidutsläppen, men deras primära plats i listan är att spara jordens resurser och effektivt bruka de resurser vi tar. Detta är en implikation. En ekvivalens skulle kräva att det gick att påstå motsvarande åt andra hållet – att man per automatik är miljövänlig om man minskar på sitt koldioxidspår. Så är icke fallet. När vi kan inhandla nya kylanläggningar, ny TV och ny bil och därmed vara klimatsmarta hopar sig frågetecknen. När vi rycker mat direkt ur munnen på de fattigaste för att göra det till bränsle till våra fordon så att vi kan fortsätta köra ensam i bilen samma väg som stora delar av grannskapet blir det rent av tjockt med frågetecknen.

Det finns inget litet piller! Vi måste anstränga oss. Vi måste tänka efter!

Glädjande nog ser jag människor som på allvar börjar tänka efter. Människor som gör sina val aktivt. Ofta är dessa människor unga, vilket bådar gott för framtiden.

Livet på jorden måste inte alltid vara som det varit. Det kan bli bättre!

Annons

Lösningen som inte låter sig finnas

Inför en lektion i matematik hade jag skrivit en repetitionsuppgift på tavlan. En lång uppgift. Ett polynom på dryga tre meter. Tanken var att friska upp minnet och samtidigt avdramatisera uppgifter vars utseende blinkar rött. Efter lite inledande funderingar började eleverna veckla ut uppgiften. Därefter letades termer som kunde kombineras och förenklas. Gång på gång fann de att uttrycket kunde reduceras lite till. Någonstans i den processen utbrast en elev: ”Det verkar lite uppgjort det här!”

Visst hade han rätt! Långa och krångliga uttryck brukar inte ofta i verkliga livet kunna reduceras till en enda variabel eller en enda konstant. Ändå försöker vi gång på gång reducera stora frågor till en enda variabel.

Klimatet som skulle reduceras till Koldioxid

VI lever på en liten stenplanet. Mindre än 100km under våra fötter har vi en temperatur som överstiger 1000 grader Celsius. Successivt, ju närmare jordens kärna vi kommer, ökar temperaturen för att småningom nå en temperatur kring 5000 grader. Vi vandrar alltså rent bokstavligt omkring på en tunn skorpa som omger glödande, flytande, materia.

Vi får vår externa energi solen, en medelstor stjärna i sina bästa år. På ett avstånd om 150 miljoner kilometer kan vi inte annat än acceptera och ta emot det som solen sänder oss. Effekten på solenergin på detta avstånd är kring 1350W per kvadratmeter. Den mängd energi som når jordytan är dock reducerad på grund av att jorden är rund, en del reflekteras direkt av atmosfären och så lyser solen upp bara halva jorden i gången. Ett hyfsat gott medelvärde för effekten hos det solljus som når jordytan rör sig kring 350W per kvadratmeter.

Vår atmosfär består i huvudsak av kväve, 78%. Det för oss livsviktiga syret utgör 21% av atmosfären. Tredje på listan över de vanligaste gasen i atmosfären är argon med sina 0,9%. 0,04% är koldioxid.

Nu har vi bara skrapat på ytan när det gäller allt som påverkar klimatet på vår jord. Jag säger som min elev om polynomet som kunde reduceras till en variabel; Det verkar mycket förenklat och mycket tillrättalagt om vår hela klimatologi kan reduceras till koldioxid.

Däremot faller det sig helt naturligt att vi idag hänfaller åt den enda variabeln. Det ligger i tiden att reducera alla bekymmer till en variabel. Sedan grälar vi om vilken.