Tisdagens sista lektion, 18 december 2018, gjorde mig varm inombords. Temat för åk 8 var problemlösning och procent. Frågeställningen en rätt klassisk fråga.
”I löneförhandlingar vill en del ha en större fast summa som är lika för alla, och är villiga att minska på den erbjudna procentuella delen av förhöjningen. Andra vill å sin sida se en större procentuell del, uträknad på den lön man redan har, och är i så fall villiga att sänka dem fasta delen. Hur påverkar den lön man har vilket alternativ man jobbar för i dessa förhandlingar?”
Eleverna jobbade gruppvis. Funderade. Diskuterade. En del jobbade grafiskt och lade till en lita stor bit till båda lönerektanglarna för den fasta delen. Därefter skarvades rektanglarna i med en bit vars storlek var proportionell mot ursprungstriangeln.
Andra antog olika löner för att sedan räkna och testa. Löner ökades ömsom med fasta summor och ömsom med procentuella tillägg.
Efter övningspasset var alla rörande överens. De som har en högre lön att utgå från önskar sig gärna en procentuell förhöjning på bekostnad av den fasta delen. Den fasta delen, å andra sidan, gynnar låginkomsttagaren. En grupp hade också räknat fram den lön som utgjorde den gräns där det kvittade huruvida man tog det fasta beloppet de antagit eller den procentsats de använt i sitt exempel.
Lätta, var mina steg när jag gick mot bilen.
Just innan jag nådde platsen för nästa möte strömmade nyheterna ur bilradion. ”De rikare blir allt rikare och de fattiga fattigare”. Inledningen hade sitt ursprung i de uppgifter från statistikcentralen att höginkomsttagares löner under 2018 ökat med drygt 4% medan låg och medelinkomsttagare fått nöja sig med en höjning på drygt 1%. Dessa specificeras på YLE’s webbsida till 4,4% respektive 1,2% – 1,3%
”Politiker i olika partier reagerar helt olika” fortsätter Peik, som läser upp nyheterna. Samlingspartiets Juhana Vartiainen säger i intervjun som följer:
”Det är obetydligt brus. De förändringarna är små. I stort sett kan man säga att vi haft hyfsat bra tillväxt och en återhämtning av ekonomin med oförändrade inkomstklyftor.”
Hin ska vara mattelärare.
Efter att nöjaktigt parkerat bilen och slängt igen dörren på C2-an med ett omisskännligt ”Bonk” stampade jag in på café’t för att diskutera kommande läromedel. En varm glögg, en nybakad bulle och en färdplan senare var humöret återställt. Hela diskussionen var inriktad på att frammana tydligast möjliga sätt för att öppna naturvetenskapernas möjligheter att hjälpa framtidens beslutsfattare att förstå den värld vi alla delar.
Det är just därför jag är mattelärare.
Jag tar på intet sätt ställning till lönenivåer. Däremot kan jag inte låta bli att öppna skatteverkets räknare och peta i Vartiainens utsagor.
Vi sätter utgångslönen till 66100€ för höginkomsttagaren och jämför den med medianlönen på 24860€.
Höginkomsttagaren får efter en höjning på 4,4% en lön på 690008€. Skattebjörnen nallar ju gärna mer av dem som får mer och det resulterar i att nettolönen inte stiger lika mycket. 40156€ blir 41232€ när jag matar skatteverkets räknare endast med ifrågavarande inkomster, behåller min nuvarande hemort och medlemskapet i kyrkan. Slutresultatet är ett plus på 1076€ under ett år.
För den som sitter med medianlönen innebär det en 1,3-procentig höjning ett nettotillägg om 124€ på årsbasis.
Skillnaden är nära 80€ per månad. Det kan innebära en lunch på restaurang för två personer varannan lördag. Huruvida skillnaden är betydlig eller bara ett obetydligt brus beror på från vilket håll man ser det.
Hur ser det ut om fyra år om ”bruset” skulle fortsätta på detta sätt under en period på fyra år?
Som sagt; Jag är inte ekonom. Jag undervisar matematik.
Till allmänbildningen hör att man behärskar så pass mycket matematik att man vet när makthavare ”talar skååne” som min rektor uttryckte det.
Jans Funderingar 