Tag Archives: ansvar

Visst i all världen bryr jag mig om miljön!

20 Maj

Om man inte rakt av accepterar att vi människor styr klimatet blir det lätt ansträngt i sociala sammanhang. Om man därtill inte sväljer det piller koldioxiddebatten reducerats till kan det rent av bli kärvt.

Globala miljöfrågor saknar små nätta lösningar. Gemensamma strategier för en bättre framtid faller i många fall på sin egen orimlighet. Är ens globala adress på sådan plats att man aldrig ser solen stiga mer än 50 grader över horisonten kan man inte ha samma syn på energilösningarna som den som varje dag under året, åtminstone mitt på dagen, ser solen stråla in brantare än så. Är värmen ett genomgående problem under året finns inga direkta orsaker till att det bekymret ska lösas på samma sätt som på platser där kylan är problemet mer än halva året.

Vår planet är liten. Atmosfären tunn och haven grunda. Anta att en jordglob på en större utställning har en diameter på tre meter. I den skalan skulle världshavens medeldjup vara ungefär en millimeter. Troposfären, den del av atmosfären som innehåller 80% av atmosfärens gaser, skulle vara två och en halv millimeter tjock. Vad vi pratar om är att den blå planetens oceaners djup motsvarar en fuktig hinna på ett klot med en diameter stor nog att utestänga den från så gott som alla privata utrymmen.

Mänskligheten har vuxit till 7 miljarder invånare, och mycket av tillväxten har skett under den senaste mansåldern. Dock, för att få perspektiv på folkmängden, skulle hela jordens befolkning – de som föddes nyss ända till de som inte är riktigt döda än – få plats i Lillpiteälvens tillrinningsområde om vi nöjde oss med utrymme motsvarande en B-hytt på Vikings färjor. Vi slukar likväl resurser!

Vi välbärgade människor på planeten kan göra aktiva val. Vi kan välja att planera våra inköp så att vi inte varken åker bil i onödan eller kastar bort det som odlats, skördats, packats och transporterats hem till oss. Vi kan klara oss med ett par minuter i duschen och vi kan köpa trädgårdsmöbler av certifierat virke.
Ovanstående åtgärder är i och för sig i linje med att minska koldioxidutsläppen, men deras primära plats i listan är att spara jordens resurser och effektivt bruka de resurser vi tar. Detta är en implikation. En ekvivalens skulle kräva att det gick att påstå motsvarande åt andra hållet – att man per automatik är miljövänlig om man minskar på sitt koldioxidspår. Så är icke fallet. När vi kan inhandla nya kylanläggningar, ny TV och ny bil och därmed vara klimatsmarta hopar sig frågetecknen. När vi rycker mat direkt ur munnen på de fattigaste för att göra det till bränsle till våra fordon så att vi kan fortsätta köra ensam i bilen samma väg som stora delar av grannskapet blir det rent av tjockt med frågetecknen.

Det finns inget litet piller! Vi måste anstränga oss. Vi måste tänka efter!

Glädjande nog ser jag människor som på allvar börjar tänka efter. Människor som gör sina val aktivt. Ofta är dessa människor unga, vilket bådar gott för framtiden.

Livet på jorden måste inte alltid vara som det varit. Det kan bli bättre!

Annonser

Kläder från Bangladesh

27 Apr

Natasha Illum Berg var gäst hos Skavlan. Hon berättade om sitt liv som storviltsjägare och jaktguide i Tanzania men delade också med sig av sin syn på samspelet mellan jordens fattiga och jordens rika invånare. Hon berättade om sin frustration när svenska skolors representanter kontaktar henne för att starta samarbetsprojekt mellan en skola i Sverige och någon skola i Tanzania. Hon valde ofta  att korta av samtal där man genom projektet kunde lära de tanzaniska barnen något. Var det fråga om att samarbeta och lära av varandra fortsatte samtalen. På direkt fråga om vad Tanzanias befolkning behöver svarade Natasha blixtsnabbt: Fair Trade!

Månne någon i Bangladesh går i samma tankar? Det är kanske inte helt osannolikt. I lokala bladet finns idag ett reportage om just ekonomi, rättvisa och miljö beträffande kläder och mode. Det är inte lätt att kombinera just ekonomi, rättvisa och miljö. Däremot är det intressant!

Märkligt nog känns det enklast att börja med ordet miljö. Det är enkelt att visa att det är mer mångfacetterat än man först tror. Bland annat nämns i reportaget att det under tillverkningen av 1 kg textil produceras 15 kg koldioxid. Den mängden motsvarar hyfsat den mängd koldioxid som uppstått vid bruk av 6 liter bensin. Åk alltså inte ensam i bil för att titta på kläder i grannstaden!
Beträffande vattenmängden som behövs för att odla bomull är det lätt att ta fram en koefficient med vilken man kan påvisa sambandet mellan vattenmängd och mängden odlad bomull. Den koefficienten är bara intressant när vi låser in oss på ett specifikt område på jorden. I Bangladesh finns vatten i mängder – I Turkiet är situationen en helt annan.

”Pengar och elände trivs i stora hopar” kunde utgöra starten för resonemangen kring ekonomi och rättvisa. Det är enkelt att ta fram tal som visar hur de pengar som betalas för en skjorta fördelas mellan butik, grossist, tillverkare, designer …, skräddare och – ifall det är en odlad sådan – odlare av råvaran. Däremot löser vi inte misären i en klädfabrik i Bangladesh varken genom att köpa enorma mängder kläder därifrån eller genom att helt avstå från handel med kläder från Bangladesh.
Det finns inte heller här det hett eftertraktade lilla pillret som löser problemet. Det krävs medvetenhet. Den i sin tur kräver ansträngning. Den kräver kunskap. Det närmaste en enkel lösning jag kan komma på är någon form av ”Fair Trade”. Däremot är jag hyfsat säker på att det krävs betydligt mer än så.

Ge gåvan vidare!

9 Okt

Det fanns en tid när man kunde ta fram en fysisk bankbok, se vad senaste saldot var och känna hoppet om middag på restaurang tunnas ut. En tid när en tågbiljett var en fysisk biljett köpt av tjänsteman i uniform. En tid när den som hade gjort en resa hade lärt sig något, och hade en historia att berätta – inte blott en solbränna att visa.

Tiden har sin gång. Föga visste vi då om det liv som levs idag.

När de som idag blir klara med sina examina från högskolor och universitet satte sig vid hemmets första dator visste få vilken ekonomisk belastning den utgjorde. Trots det var den datorns kapacitet försumbar i jämförelse med en smarttelefon idag.

Har man upplevt knappa halvseklet har man hört föräldragenerationen, och generationen som gick före, naturligt och respektfullt tala om kräfta (1) som dödens självklara budbärare. Malet kött skulle stekas inom några timmar föra att inte smakupplevelse och näringstillskott skulle förbytas i hälsovådlig unkenhet.

De tekniska framsteg som gjort informationen snabb, tillgänglig och global, används av unga men har utvecklats av generationen före. Tekniken bakom pekskärmen är resultat av kreativitet och forskning i samverkan med varandra.

Precisionen i en strålbehandling av cancer är resultat av idé och idogt arbete. Ett arbete som inte var slit med kolspade utan utslitna pennor brukade för biologins, matematikens och fysikens bidrag till att hålla liemannen stången.

Den hållbarhet man idag erhåller på en förpackning köttfärs är en lika enkel som genial kemisk idé – att bruka i stort sett samma gaser som människor och djur inhalerar regelbundet men i proportioner som avviker från de som bakterierna arbetar bäst i.

Bakom varje innovation vi så fort tar för givna står ett lag av fysiska personer som lagt själ och energi i att lära sig, forska och utveckla. Vem har rätt att bestämma vem som ska få möjligheter att vara delaktig i framtidens innovationsprojekt? Vilken vuxen tillhandahåller den kristallkula med vilkens hjälp de självsäkert kan säga till en elev i grundskola vad som behövs i den unges framtid?

Allmän bildning är en förmån. Därmed inte sagt att kunskap kommer utan arbete. Det krävs energi att lära sig. Det behövs stöd av omgivningen för att en tonåring ska orka ta tag i uppgifter som känns motiga till en början.

Det händer att de uppgifter en elev i grundskolans slutskede ligger på en nivå vilken nuddar taket i hemmafrontens kapacitet. Tro mig – Som far till fyra vet jag! När ens barn vill ha hjälp med sina hemuppgifter hjälper man till. Man ger sitt stöd och man tar del – Det kan man alltid. Ger man uppgifterna lite tid kan man säkert ge några råd på vägen. Ens barn är inga konkurrenter. Det är inte farligt att erkänna att man behöver tid för att förstå uppgifter ens barn ska göra. Som föräldrar och lärare ska vi vara stolta varje gång vi överglänses av de som ska ta över efter oss. Det ligger i utvecklingens natur att varje generation är klokare än den förra.

I sanning – Må nästa den växande generationen ha större visdom!

 (1) Kräfta – äldre term för cancer.

Gnäll från svunna tider

13 Maj

”Det finns inget surrogat för vett – men det hjälper att vara tyst!” I sociala medier blir frånvaro av eftertanke ibland närmast pinsam. Avståndet till tystnad är långt! Det är populärt (=många delningar och gillanden) att sprida tankar, vilka är så förenklade att de knappast ens är riktigt tänkta.

Nästa generations beslutsfattare har fått sina skopor ovett såväl i spalter som i sociala medier. En av vandringsberättelserna ställer en rad uppmaningar till den unga människa som hävdar att det inget finns att göra:

  1. Städa ditt rum!
  2. Tvätta dina kläder!
  3. Gör dina läxor!
  4. Klipp gräset!
  5. Handla till familjen!
  6. Begär inte att bli skjutsad! Gå eller cykla dit du ska.
  7. Besök någon äldre som behöver sällskap!
  8. Besök någon som är sjuk!

Så sant så! Gilla! Dela! …eller…?

De tre första uppmaningarna är helt naturliga. Uppmaning nummer fyra är antagligen beroende av utrustning och gräsmattans karaktär. Ju mer exklusiva planteringar, alternativt exklusiv klippare, desto större är sannolikheten att tonåringar inte behöver befatta sig med gräsklippandet.

De oövertänkta pinsamheterna börjar i punkt fem. Jag gick förvisso själv som barn, med lappen mamma skrivit i handen, till butiken för att handla mat för dagen. Butiken låg 80 m hemifrån. Nästa butik låg förresten 300 m längre bort, vilket var behändigt ifall något på listan var slut i den närmaste butiken. Nämnda butiker har sedan länge slagit igen sina dörrar i olönsamhetens namn. I dagens läge handlar man i någon anläggning som för tankarna till kärnkraftverk och befinner sig i gränstrakterna mellan stad och de stora skogarna. Det storhandlas vid ett fåtal tillfällen i veckan – åtminstone enligt planeringen. Hur i all världen ska en ung människa bete sig för att handla mat till familjen? I större städer finns faktiskt en kultur som inbjuder till att ta sig fram med cykel. Där är dessutom cykelställen anpassade för dagens cyklar. I småstadssamhällena i Österbotten är situationen i det avseendet skrattretande.

Under 70-talet hade vi en småbåtsplats vid Jakobstads hamn ute vid Alholmen. Där guppade vår gamla träbåt fridfullt i det att den sakta lät havet tränga in och uppfylla dess inre. De dagar familjen inte befann sig på sjön skulle följaktligen överflödigt vatten pummpas ur båten. Jag cyklade och utförde min syssla. Sträckans längd skulle ha räckt till för att få skolskjuts grundskolan ut. Det jag minns från dessa turer är de skaror av cyklister som vällde ut från stadens största industri vid fyratiden på eftermiddagarna. Rejäla cyklar med rejäla stänkskärmar och skvättlappar med den bruna väskan med matlådan dinglande från styrstången. Dessa cyklar hade under arbetsdagen varit placerade i en ställning med tak – sinnrikt utformad för att vara skonsam mot cykelns hjul. Chansen att cykeln skulle ha råkat ut för någon form av åverkan var noll. Hur ser det ut idag?

När det gäller punkterna 6-8 gäller det faktiskt för oss vuxna att se oss i spegeln. Hur goda modeller utgör vi för den växande generationen? Som tidigare skrivits gör barn det de ser vuxna göra – på gott och på ont. Oberoende av tidsålder kan betydelsen av ett levande exempel inte förpassas till marginalerna.

Vi bör definitivt läsa igenom och värdera en text innan vi sprider den vidare. Det kan hända att tankarnas bäst-före-datum har passerats. I så fall ger texten bara intryck av gnäll som ekar från en svunnen tid. Dagens ungdomar växer inte upp i samma värld vi växte upp i! Vi är inte alltid – på gott och ont – de förebilder våra föräldrar var för oss!

Nätmobbning och nyhetskommentarer

13 Feb

Det fanns en tid när nyheter diskuterades på den lokala servicestationen, på kaféet och sommartid på parkbänken. Då skedde diskussionerna öga mot öga människor emellan. Samstämmigheten kunde även då vara större än substansen i det sagda men på något sätt kändes det som om orden värderades mera innan de släpptes fria då när det fanns människor av kött och blod runtomkring. Läser man kommentarerna till de av tidningshus och etermedia förmedlade webbnyheterna ligger det nära till hands att man börjar tvivla på människors empatiska förmåga. Ibland funderar man om någon över huvud taget tänker alls.

Samtidigt som flere undersökningar gör gällande att osakliga, kränkande kommentarer sprids via sociala medier surfar termen nätmobbning på vågen intill. En svensk kvällstidning sköt oxen i ögat när de konstaterade att det inte är nätets fel att hatet finns. Däremot är det skäl att vi människor lär oss reflektera över hur vi uppför oss i digitala kafeterior. Vi borde lära oss uppföra oss även där vi inte syns.

Där ingen ser vårt ansikte syns det inte att vi blinkar med ögat. När ordet står skrivet hör ingen vårt tonfall. Den bild vi förmedlar formas av våra ord. Ibland skär de som knivar.

I skrivande stund besväras jag av det ovett som öses över Krista Siegfrids. Hur uppstår den situationen att den låt och den artist som framröstats av allmänheten efter omröstning och seger blir fritt villebråd för självutnämnda experter. Hufvudstadsbladets rubriksättning visar att man minsann även från ”officiellt” håll kan vända på orden för att jämna ut situationen. Är det verkligen så att vi inte kan glädjas mer än lite grann? Blir det för glatt ska glädjens bägare förses med smolk och galla. Skadeglädjen verkar sund i jämförelse!

Artister är inte de enda kring vars öron orden viner som kulor. Syns någon i offentligheten är det alltid någon som tycker att de ska ha spö och skrider till handling i det att de skriver sina kommentarer!

Ärligt talat; Hur ska vi få växande unga, blivande vuxna, att högt värdera sina medmänniskor när (om) de ser hur vuxet folk under signatur bär sig åt som svin? Hur kan vi vuxna människor samtidigt som vi försöker förklara empatins betydelse själva visa total avsaknad därav i det att vi anser att folk som ger sig in i offentlig lek ska tåla att vi anonymt sitter vid våra tangentbord och vässar pilar? Barn tenderar att göra det de ser sina föräldrar göra.

Elevers demokratiska rätt till undervisning

20 Jan

Det finns ett program, definierat i läroplanen, som bör följas i våra skolors undervisning. Följs inte detta leder det tvivelsutan till någon form av elände i något skede. Däremot är det inte förbjudet att gå utanför planen så länge man inte lämnar planen. Finns det elever som betat av planen och upptäcker lockande gräs utanför bör man som lärare inte stå vid stängslet och mota dem tillbaka. Dessa elever bör få instruktioner, råd och uppmuntran. De ska definitivt ut på bete!

Det händer att elever möter en matematikens vägg i grundskolans slutskede. En sådan vägg bör inte finnas – men den dyker upp utan att fråga. Den drabbar elever som själva tycker att matematiken – dittills – har varit lätt.

När elevantalet i en klass är stort och det finns elever med betydande svårigheter i matematik händer det att de duktiga får väldigt sparsamt med handledning. ”De klarar ju sig ändå.” Denna handledning, gränsande till noll, kan göra att en duktig elev aldrig lär sig system och aldrig erhåller någon räknevana. Varför skulle man ställa upp en ekvation om man ser svaret direkt? När sedan ekvationssystemen dyker upp kommer de i sällskap med höjda ögonbryn. För eleven helt okända problem dyker upp som en osynlig vägg. Nåja – en duktig elev forcerar den säkert, men det är helt onödigt att den dyker upp.

Alla elever har rätt till undervisning. Även en duktig elev har rätt till personlig handledning! På så sätt bibehålls intresset för ämnet och hen fortsätter utvecklas. En lärare ska klara av att differentiera. Det betyder inte bara anpassning till den långsamma. Det betyder anpassning till var och en!

Däremot är jag mycket tveksam till att nivågruppera eleverna i unga år. Jag har undervisat elever, begåvade med matematisk skärpa långt över genomsnittet, som blivit matematiskt utdömda i tioårsåldern. Det finns också elever som missar de ”enkla” uppgifterna i ett matematikprov men tar poäng i de uppgifter som kräver tänkande och utförande i flera led, alternativt en matematisk teckning av rang. Eleverna utvecklas olika – inte bara olika fort. Hur ska man då vara säker på att göra rätt val?

Om en elev, påhejad hemifrån och på lärares inrådan får en plats i klassen med den fördjupade undervisningen i naturvetenskaper är det inte hela världen om valet senare visar sig ha varit väl optimistiskt. Hen har säkert gått framåt även om det kanske krävts så pass mycket jobb att annat blivit lidande. Men om en elev blivit felaktigt placerad i en grupp där kraven inte ställs lika högt kanske det aldrig uppdagas att eleven hade kapacitet. Om eleven är temporärt lat (sådant händer), om föräldrarna inte anser skolan viktig och om läraren – bevisligen – inte tror att eleven klarar större utmaningar är det föga troligt att hen gör det.

Föga troligt får en elev som behöver mesta möjliga hjälp under matematiklektionerna större del av lärarens personliga handledning om alla hjälpbehövande samlas i samma grupp. Svårt är också att se på vilket sätt detta skulle höja lärarens och elevernas motivation. Däremot kan en duktig elev som känner att hens förmåga uppskattas och uppmuntras bygga upp hela klassens intresse. En sådan elev kan säkert också hjälpa sina klasskompisar och på så sätt befästa sin egen begreppsuppfattning. Här finns en potentiell källa till inspiration för hela klassen. Elever behöver förebilder. Det är inte säkert att det alltid är läraren…

Det är inte så enkelt

15 Dec

En lågstadieskola i Connecticut, USA får världens blickar på sig. En skoldag blir på ett ögonblick en mardröm. 28 liv går till spillo. En stor del av de utsläckt liven borde ha tillhört människor vars tid på jorden skulle ha sträckt sig långt in i den framtid de flesta av oss inte räknar med att få uppleva.

Staden som på ett ögonblick finns i mediernas blickfång brukar beskrivas som lugn och välbärgad med omkring 25 000 invånare. Skolorna i staden har gott rykte. En märkbart tagen president Obama håller tal. Medierna frossar, analyserar och – åtminstone utländska medier –  bannar de generösa vapenlagarna.

Vi människor vill så gärna ha en enkel lösning. Nu utropas förbud mot allt vad vapen innebär som sådan. Biskopen i Borgå stift, Finland, Björn Vikström är rätt ensam i medierna med att efterlysa hjälp för unga med mentala problem.

Vapenlagarna i USA är iögonfallande generösa. Däremot är inte ett totalförbud följt av smidande av vapen till plogbilar annat än ett piller som hjälper just aktuella symptom en begränsad tid. Oregistrerade vapen existerar. Och jag tror att vi får ge oss. Den vägen bär inte ända fram.

Vi blir tvungna att bita sur frukt och ta oss i kragen. Det kan kosta en del av vår egen frihet och fritid, men vi får så lov att börja engagera oss i människor omkring oss. Vi måste bry oss – visa att vi bryr oss. Samhället är inte de, du och jag – det är vi!

Vid händelse av mord är vapenbrott av underordnad betydelse.