Tag Archives: framgång

Elevers demokratiska rätt till undervisning

20 Jan

Det finns ett program, definierat i läroplanen, som bör följas i våra skolors undervisning. Följs inte detta leder det tvivelsutan till någon form av elände i något skede. Däremot är det inte förbjudet att gå utanför planen så länge man inte lämnar planen. Finns det elever som betat av planen och upptäcker lockande gräs utanför bör man som lärare inte stå vid stängslet och mota dem tillbaka. Dessa elever bör få instruktioner, råd och uppmuntran. De ska definitivt ut på bete!

Det händer att elever möter en matematikens vägg i grundskolans slutskede. En sådan vägg bör inte finnas – men den dyker upp utan att fråga. Den drabbar elever som själva tycker att matematiken – dittills – har varit lätt.

När elevantalet i en klass är stort och det finns elever med betydande svårigheter i matematik händer det att de duktiga får väldigt sparsamt med handledning. ”De klarar ju sig ändå.” Denna handledning, gränsande till noll, kan göra att en duktig elev aldrig lär sig system och aldrig erhåller någon räknevana. Varför skulle man ställa upp en ekvation om man ser svaret direkt? När sedan ekvationssystemen dyker upp kommer de i sällskap med höjda ögonbryn. För eleven helt okända problem dyker upp som en osynlig vägg. Nåja – en duktig elev forcerar den säkert, men det är helt onödigt att den dyker upp.

Alla elever har rätt till undervisning. Även en duktig elev har rätt till personlig handledning! På så sätt bibehålls intresset för ämnet och hen fortsätter utvecklas. En lärare ska klara av att differentiera. Det betyder inte bara anpassning till den långsamma. Det betyder anpassning till var och en!

Däremot är jag mycket tveksam till att nivågruppera eleverna i unga år. Jag har undervisat elever, begåvade med matematisk skärpa långt över genomsnittet, som blivit matematiskt utdömda i tioårsåldern. Det finns också elever som missar de ”enkla” uppgifterna i ett matematikprov men tar poäng i de uppgifter som kräver tänkande och utförande i flera led, alternativt en matematisk teckning av rang. Eleverna utvecklas olika – inte bara olika fort. Hur ska man då vara säker på att göra rätt val?

Om en elev, påhejad hemifrån och på lärares inrådan får en plats i klassen med den fördjupade undervisningen i naturvetenskaper är det inte hela världen om valet senare visar sig ha varit väl optimistiskt. Hen har säkert gått framåt även om det kanske krävts så pass mycket jobb att annat blivit lidande. Men om en elev blivit felaktigt placerad i en grupp där kraven inte ställs lika högt kanske det aldrig uppdagas att eleven hade kapacitet. Om eleven är temporärt lat (sådant händer), om föräldrarna inte anser skolan viktig och om läraren – bevisligen – inte tror att eleven klarar större utmaningar är det föga troligt att hen gör det.

Föga troligt får en elev som behöver mesta möjliga hjälp under matematiklektionerna större del av lärarens personliga handledning om alla hjälpbehövande samlas i samma grupp. Svårt är också att se på vilket sätt detta skulle höja lärarens och elevernas motivation. Däremot kan en duktig elev som känner att hens förmåga uppskattas och uppmuntras bygga upp hela klassens intresse. En sådan elev kan säkert också hjälpa sina klasskompisar och på så sätt befästa sin egen begreppsuppfattning. Här finns en potentiell källa till inspiration för hela klassen. Elever behöver förebilder. Det är inte säkert att det alltid är läraren…

Annonser

Ha vi passerat krönet?

13 Okt

Icke tu tal om att det talas stora frågor och ekonomi dessa dagar. Val i USA. Val i Finland – om än i liten skala. Så delas fredspriset ut – till EU! Det finns de som ifrågasätter. På Carl Bildts blogg finns en kommentar om att det bara är Carl och skribenten som tycker det är ett gott val. Efter bläddrande bland kommentarerna kunde jag sanna med.

Har man hunnit så långt i sitt liv att man oroades över eventuella åtgärder från sovjetisk sida när musikalen Chess presenterades första gången kanske man ser fredsarbetet i EU. Låtom oss fortsätta göra så!

Den 10:e oktober dockade SpaceX Dragon som den första kommersiella transportfarkosten med den internationella rymdstationen ISS. Det fanns kommentarer som i detta prisade kapitalismens seger över statliga organisationer. Liksom samarbete inom EU hållit fred i Europa kom samarbetet i rymden att markera slutet på kalla kriget mellan USA och Ryssland.

Håller den personliga framgången och den personliga vinsten på att ta upp den mantel som den kollektiva stoltheten över mänsklighetens framsteg lämnar efter sig? Tål den relativa fred som existerar i Europa, USA, Ryssland, Japan, Kina m. fl. detta? NASAs  pr-mänskor kämpar vilt för att hålla fanan högt sedan det blev omöjligt för dem att i egen regi föra folk och förnödenheter mellan ISS och jorden. Må de lyckas! Må vi som har europeiska pass se kostnader som kopplas ihop med EU i relation till de vinster som erhålls därur.

Låt populister skräna sina kortsiktiga lösningar för döva öron. Låt vår värld ännu vara på väg uppåt mot krönet – mot mål värda att kämpa för. Än vill jag inte utför!

Arbetande studerande

17 Jun

Bland de senaste dagarnas undersökningspresentationer finns en som påvisar att de studerande som jobbar vid sidan om sina studier är de som sedermera klarar sig bäst i arbetslivet. Få är de som biter naglar på förvåningens finger.

Presentationen av rapporten är tidstypiskt kortfattad. Via webben lanserade public-service-kanalen nyheten i sällskap med bild på aktiva studeranden omgivna av väskor, pennor och laptops. I sanning en beskrivande bild av aktiva studerande modell 2012. Bilden utstrålade aktivitet, flexibilitet och mobilitet.

Sätter man nämnda tre honnörsord i närheten av rapportens beskrivning av studerandes arbete som varande oftast ”inom egen bransch” kan man lätt hitta synergieffekter. Kontakten till arbetslivet ger insikter om vart stigen bär. Studierna – i synnerhet forskningen – kan vara något den studerande själv behöver/vill veta men det kan också vara något som behövs på den arbetsplats som blivit vigd för den kommande nyutexaminerade.

Rapporten ger vid handen att de studerande vilka vare sig arbetar jämsides med studierna eller slutför sina studier inom utsatt tid är de som har det sämst förspänt när de vill äntra arbetslivet. Reaktionen på den biten blir i bästa fall en titt i kaffekoppen för att utröna om den fortfarande är drickbar.

Det finns dock en del frågor som pockar på uppmärksamhet. Det intressantaste frågan vore ”varför?”.

Varför har denna undersökning gjorts, och vad har beställaren för mål?
Varför når inte studerande som tar mera tid än den nominella på sig för att slutföra studierna arbetslivet? Beror det på oförmåga eller lättja? Beror det på eventuellt omvälvande livsskeden den unga vuxna genomgår under studietiden? Eller – Kan det möjligtvis bero på något helt annat som att de vid sidan av, och under, studierna håller på och utvecklar något banbrytande som vi alla kan glädjas åt om några år?

Snuttifierade rapporter föder fler frågor än svar. Tyvärr finns risken att till synes djupa diskussioner baserar sig på ytliga redovisningar. En debatt på obalanserad grund ger sällan balanserade beslut.

Nyhetsflödet vandrar i omfattningens gränsland. Skvalnyheter är lika bristfälliga som utförliga nyheter förblir olästa. Att en papperstidnings redaktör tvingas göra val med digitalbesaxad hand har reella orsaker, men hur svårt kan det vara för en webbredaktör att länka vidare? Är det då så att rapporter och de data de grundar sig på inte finns publicerade så att intresserade via sin webbläsare kan nå dem är det verkligen dags att vara kritisk.

Gun var allra sexigast i klassen

5 Jun

Så inleds en visa av Bengt Ahlfors. En visa som, när den sjungs offentligt, brukar höja både ögonbryn och mungipor. När jag inför en visafton sökte upp visan för att kontrollera en fras i minnet kom jag in på en skolas webbplats. Visan hade sjungits vid återinvigningen av skolan som ”En sedelärande historia om drömmars värde”. Det poängterades att drömmarna har ett egenvärde – ett värde som till och med kan gå förlorat om drömmarna uppfylls.

Hur har vi det i dag? Vågar vi drömma? Vågar vi låta andra drömma?

Anta att någon bekänner att de drömmer om att bli prins – alternativt prinsessa. Hur stor är då sannolikheten att vederbörande tystas ned med kommentarer som alla utan större analys kan sammanfattas som kränkande av drömmarnas egenvärde?

Byter vi ut monarkidrömmarna mot drömmar om att bli astronaut kan kommentarerna ha annan klang men de drömmarna löper nog också risk att negligeras av omgivningen. Får man då drömma om att komma upp med den ultimata ekvationen vilken skulle innefatta vårt universums lagar i ett enda slag? Kanske det i alla fall är bäst att drömma om att vinna en miljon på Lotto. Det är i alla fall tillåtet. Det är därtill demokratiskt eftersom alla har samma chans – dåre som direktör.

Tänk om alla drömmande människor skulle se helt sakligt på sina drömmar. Hur mycket tråkigare skulle det då inte vara.

Hur man än vrider och vänder på det har drömmen om ett rättvist samhälle varit den drivande kraften i mången driftig människa som faktiskt höjt livets kvalitet för hela folk trots att den egentliga drömmen kan avfärdas som en utopi.

Ingen kan säga vart en riktigt stor dröm kan föra en – bara att resan kan bli intressant!