Faffamonologen

29 Okt

Det är höstterminens andra måndag. För ovanlighetens skull har jag tagit bilen till jobbet. Lika ovanligt joggar jag ut från skolan redan klockan tolv. I och för sig hör det inte heller till vanligheterna att jag har mitt pass i kavajfickan. Se där – de goda tingen är tre. Jag är väl förberedd inför ett av mina viktigaste möten i livet. Jag ska hämta min yngre sonson från dagis!

Men – Hur går det till nuförtiden när man hämtar barn från dagis? Förr räknade folk med att de som kom in genom porten – i den mån sådan fanns – till ett dagis hade fog för sina handlingar och troligtvis hade någon form av släktband till det barn de skulle hämta. Idag är dagisgårdsplanerna omgärdade av krypsäkra staket. De träd, vars grenar hänger över staketet, beskärs med motorsåg. Säkerheten värderas högt. Därav har jag passet med mig. Det kan ju hända att jag blir ombedd att uppvisa handlingar som styrker min identitet. Till det att jag bokförd som person som får föra ut Egon genom grinden står endast hoppet när jag med tillspetsat lätta steg närmar mig dagisgrinden.

Tusen tankar som snurrar förpassas till windowshimlen omedelbart när Egon kommer dragandes med en trevlig dagisfröken och för henne förklarar att ”Det där är min farfar och han är faktiskt inte så tråkig och trött som han ser ut, så nu säger jag hej till dig och leker med honom under eftermiddagen.” i den på barns vis förkortade formen ”T’däää!”, vilket sparar tid som kan användas till annat.

Väl hemma blir det promenad under vilken Egon manuskriptenligt somnar. Sen uppmärksammas man än en gång på tidens gång. I skötväskan finns nåt som påminner om en kompakt jaktradio och är ämnad för kontakt mellan barn och skötare under sovstunden ute i vagnen. Efter en stunds fumlande och funderande över vilken av komponenterna som skulle läggas i vagnen tar jag det drastiska beslutet att ställa köksfönstret på glänt. Det fungerar lika bra idag som när grabbens far sött sussade i sin vagn utanför samma fönster.

05

Det är nå’t visst med att ha en representant för den allra ärligaste gruppen matrecensenter vid bordet.

”Stek lite spenatplättar som han kan äta med fingrarna.” går på repeat när jag försöker minnas instruktionerna. ”Ost tycker han också om.”. Egons farmor har sett till att det finns spenatplättar i kylskåpet. Mina ögon faller på en bit camenbert. Egon plockar sen glatt upp plättbitarna på gaffeln, synar dem, plockar dem från gaffeln med den fria handen och för dem en i gången till munnen. Det är tusan vad gaffel och hand kan utgöra pincettgreppsträningen meningsfull. Osten och batongen fick också godkänt, och jag känner en viss stolthet över att Egon förstår sig på livets goda.

02

Vad ska man med en toadörr till om den inte förses med bilder av nyckelpigor, traktorer och Ekmans buss ”Runeberg”? Att ha den bara för att stänga den är inte dörren värdigt.

Det betonas allt mer att barn ska ges rum att forma sig i. Sunt! Men – hur gör man det i praktiken? Nybörjarfarfar som jag är väljer jag att helgardera lekmomentet. Det är för övrigt ett tips till andra bästefäder där ute: Låt barnen leka med det de vill. Luta er tillbaka, le och sjung. Läs när barnbarnet vill det. Ifall nån påpekar att det ligger leksaker överallt kommer man enkelt undan med att be personen se dem som en meny i barnets land för personlig tillväxt.

Det är stort att få vara nära sina barnbarn. Det finns fördelar med säsong två. Förutom det som är direkt relaterat till barnbarnen ser man också hur samhället förändras. Man ser prioriteringar skifta och nya möjligheter öppnas.

07LJag måste ändå erkänna att det finns en viss lättnad i den känsla som bubblar upp när Egons far eller farmor äntrar huset. ”Mission completed!” – sort of.

Det är ändå någonstans inom en skönt att få lämna över huvudansvaret på föräldrarna. På samma sätt som småbarn nånstans innerst inne tycker det är rätt skönt att somna in trots att de känner kravet att protestera tycker jag det är skönt att plocka upp alla leksaker från golvet när Egon hämtats hem till sitt. Det gäller för övrigt generellt när det kommer till barnbarn. De gläder en minst två gånger per besök.

Den sjunde måndagen vilade jag … inte. Det var bara höstens första sexveckorsperiod som behov och möjligheter förenades i faffaeftermiddagar. Det kom dock en sjunde måndag med behov av faffadagis. Då bereds möjligheter. Undantagsvis orkar man trots allt mest.

Gå gärna in och läs Sebastians tankar på pappamonologerna. ”Faffamonologen” är sinularis.

Annonser

Våga.

30 Aug

Underbara tankar, signerade Wilma Dahlman.

Större än vi ser

Så nära, så långt borta
Alldeles inom räckhåll, kilometer ifrån
Lyckokänslan i magen, rädslan i halsgropen
Lugnet inom mig, pulsen i öronen
SÅ nära.

Ska jag? – jag tar chansen!
Ska jag? – nej, jag vågar inte…
Hoppas? – klart jag hoppas!
Hoppas? – nej, för rädd att falla…

Kastar mig ut, klamrar mig fast
Lyfter blicken, snubblar och faller
Spurtar mot mål, förbereder förlusten
Våga? Ska jag våga?

Kan jag? – klart jag kan!
Kan jag? – kanske…
Går det? – det kommer gå!
Går det? – osäkert…

Vaknar ur slummern, inser fakta
Jag ska, jag kan, det går. Hoppas.

Så nära,  så långt borta
Blundar, tvekar, kastar mig ut
VÅGA!

View original post

Med nya ögon

11 Jun

Ingen har sagt att raderna ska vara raka eller att bokstäverna ska hållas stilla. Hur viktigt är det inte att vi som vuxna jobbar för att lära oss ställa de rätta frågorna.

Hur underbart är det inte när stora bekymmer finner sin lösning.

Hit och dit och tillbaka igen

Tilda har haft väldigt svårt att lära sig läsa. Hon är 9 år, har just gått ut tvåan och läser hackigt och långsamt. Med mycket träning och extra läshjälp i skolan har hennes läsning förbättrats, men jag måste erkänna att jag hade börjat oroa mig inför årskurs 3 när alltmer av skolarbetet är baserat på läsning. Jag har undrat vad jag gjort för fel. Vi har massor med böcker, både jag och hennes bror älskar läsning. Varför har det inte smittat av sig? Varför får hon inte till det? Dyslexi funderade jag på ett tag, men mönstret stämmer inte. Specialläraren har hållt med – sannolikt inte dyslexi. Mer träning har istället varit ordinationen.

Samtidigt älskar Tilda böcker och kan lyssna hur länge som helst om jag sitter och läser för henne. Hon kan berätta långa, fantastiska berättelser och skriver gärna ner delar av dem i någon av hennes otaliga skrivböcker…

View original post 471 fler ord

Driver den offentliga sektorn utvecklingen?

1 Mar

Ekonomin i Finland skulle idag vara betjänt av ett nytt ”Nokia”. Visst. Det gör gott för ett lands ekonomi att ett företag får lanserat sin produktgrupp just i ett sådant ögonblick att den finns där när världen inser produktens sprängkraft. Om den dessutom både tillfredställer behov, är med och sätter kommunikativa trender och bygger nya rum i den lustfyllda marknadens borg ger den säker utdelning. Utdelning i fråga om arbetsplatser, kapitalinkomster, skattemedel, synlighet och en uppsjö av synergieffekter.
Vad gör man då när nationella stoltheter skriver sin framgångssaga i imperfekt. När globala aktörer köper resterna av nationella stoltheter, petar runt i askan för att se om där finns något att göra peng på, för att sedan dra sig tillbaka eller flytta tillvekningen till någon plats där lönerna är på lämplig nivå är det för sent att vifta med stolta fanor. Stora elefanter räknar med att andra sköter ridån.

 

sierpinkicarpet

Sierpenski Carpet – Den geometri som med minsta möjliga storlek möjliggör kommunikation över olika våglängder.

Steve Jobs förstod vikten av att paketera produkten snyggt, att sälja ett helt koncept och att marknadsföra en dröm. För den skull får vi inte glömma de fysiska komponenterna i drömmen. Som exempel kan nämnas World Wide Web, GPS, touchscreen och en knippe halvledare vars närvaro i vardagen anses helt naturlig. Hur många tänker ens på hur en antenn som ska hantera signaler på olika band ser ut? Nämnda komponenter hittades inte plötsligt i de stora teknikjättarnas råvarohyllor. Ej heller togs de fram i rätt ögonblick för att skapa en ny marknad. De är frukter av lång, idog och kostsam forskning – till stor del finansierad med offentliga medel. En succé bygger på en idé, men den behöver också kunna förverkligas.

 

Vilken är nästa produkt som säljer skjortan av konsumenterna? Vågar du låta tanken lyfta? Liten är chansen att morgondagens allemansredskap finns i dagens fantasi. Många stora upptäckter, som sedan lett till betydelsefulla framsteg, har setts i ett annat ljus än ljuset av den gnista som tände forskningsglöden. Ofta har en oväntad upptäckt gett nya möjligheter som öppnat väg för en alldeles nyfödd tanke. Vid andra tillfällen har ett akut behov koncentrerat och uppbådat resurser som sedan också kunnat tillgodose behovet. Att den lösningen sedan finner vägar ut till vår vardag är mera regel än undantag.

Background Business Earth

 

Sannolikheten är fortfarande stor att vetenskapliga genombrott som leder till nya ekonomiska vinningar sker, liksom tidigare, i anslutning till universiteten, försvarsväsendet och stora forskningsmiljöer -exempelvis Cern. ”Allsköns docenter” är de som gör grovjobbet för det som ingen egentligen hade tänkt på, få kunnat fantiserat om, men som leder till miljövänlig odling och produktion, effektivare sjukvård och – eventuellt – det så hett eftertraktade nya tekniska genombrottet ur vilket går att skapa den nya produkt vilken genererar arbetstillfällen och skatteintäkter samtidigt som börskurvorna och hoppet vänder uppåt. Knappast kommer vi ens i Finland snabbare fram till ”det nya Nokia” genom se till att dagens skolelever snabbast möjligt lär sig det som räckte till för dagens beslutsfattare och sedan spikrakt genom den utbildning man valde som vilsen 15-åring hasta ut i arbetslivet.

Den som aldrig tänkt efter må hålla sig från den första stenen.

 

En timme för jorden

19 Mar

Earth Hour” börjar,  någonstans vid datumgränsen, om två timmar, 8 minuter och 50 sekunder.

På en bild under rubriken ”Celebrate Earth Hour” ses en grupp unga människor med levande ljus i händerna stå på en klipphylla i ett underbart vackert landskap. Vi uppmanas skrida till åtgärder för att stoppa klimatförändringen och göra det vi kan för att hålla jorden underbar också för kommande generationer. Det senare har vi större makt över än det förra. När allt kommer omkring handlar det (väl) om att vi bör tänka igenom våra livsmönster så att vi inte förbrukar resurser vilka ska utgöra grunden till ett tryggt liv för våra barn och barnbarn.EH2016 Digital Banner- 160x600

Allt för ofta prioriteras de enkla lösningarna, fotfolket till fromma. Man ska inte behöva tänka. Det ska vara redigt och klart. Gärna ska ett projekt ha en festlig inramning så att det känns gott och hedersamt att delta. Dock bör man akta sig så att det som syns, det konkreta i sjäva manifestationen, inte motverkar projektets övergripande målsättning.

Texten i bilden intill, vilken kan – i en del olika format – laddas ner från sidan med startkit, är god. Personligen är jag på gott humör de morgnar jag hunnit gå min morgonpromenad innan gatbelysningen gör det svårt att se stjärnorna. Min sociala inverkan på omgivningen kan vara något mera positiv då.

Det är trevligt att släcka den elektriska belysningen till förmån för levande ljus. Det känns tryggt, beprövat och romantiskt festligt. Just den åtgärden bidrar inte till bättre luft och mindre koldioxid. Troligen tvärt om. Ifall någon därtill kommer underfund med att förrådet av levande ljus hemma är på upphällningen och sätter sig i bilen för att hämta påfyllning på en handelsplats med stort utbud till låga priser bör vi komma ihåg att ett kilogram bränlse som passerar motorn ger utsläpp innehållande i stort sett 2½ kg koldioxid. De levande ljusen har också transporter bakom sig.

Vi bör tänka igenom hur vi brukar resurserna på den enda planet vi har. Vill vi fira Earth Hour så att vi för en timme tänker över hur mycket ljus vi behöver gör vi framtiden gott. En tanke är sådd. Vi har öppnat väg för fler överväganden.

Min hustru frågade om vi kunde fira ”Earth Hour”, släcka alla lampor och läsa var sin bok. Svaret var givet: Ja! Dock kommer LED-tekniken att belysa de ord vi avnjuter. Åtminstone i hustruns fall. Min Kindle har sitt eget ljus…

”Earth hour” börjar om 56 minuter och 30 sekunder. 20:30 hos dig.

Tankar om kränkandefrihet

23 Feb

Morgonen är lätt krispig. Solljuset strör redan guld över de högsta trädens toppar. En grupp beväpnade förväntansfulla människor i grova kängor samlas på en liten avtagsväg. Från ett par av bilarna intill hörs ivriga hundar gny och gläfsa. Årets älgjakt är som bäst. Påtagligt nära. Likt barndomens julafton när tomtens steg hörs på trappan.

Anta att någon i jaktlaget just i denna stund öppnar konversationen med att förlöjliga en av de hundar som snart ska släppas på de intilliggande spåren. Inga vapen dras men jaktens stämning är förstörd.

Hundägaren må kanske ha något höga förväntningar på sin hunds förmåga. Sådant förekommer. Det kan finnas brister i träning. Det kan till och med vara så att hunden saknar talang.

I sällskapet kan det finnas någon synnerligen duktig hundmänniska med stor erfarenhet av jakthundar som av diverse orsaker för tillfället inte har egen hund. En sådan persons råd kan betyda mycket för vilken hundägare som helst. Frågan är i vilken grad öppenheten att motta goda råd existerar i en situation som denna.

Gör vi bilden större ser vi människor världen över förnedra varandra under bästa sändningstid. Efter sändningen fortsätter pajkastningen i fält för kommentarer och på sociala medier. Huruvida man tänker sig få motparten att inse de egna värderingarnas förträfflighet med dylikt förfarande tål att grunnas på.

Omhuldar vi en värld där vi är vi och de inte är kloka ska vi fortsätta dela roliga och förnedrande bilder. Önskar vi ett klart uppdelat samhälle med tydliga konflikter ska vi fortsätta söka den allra ömmaste punkt hos de andra för att sedan offentligt slå till just där.

Hur vi sedan tänkt att de andra ska lyssna till våra kloka ord därefter är höljt i dunkel. Ett tungt, unket mörker.

Mobiltelefonen i skolan

3 Dec

De elever som nu går sitt sista år i grundskolan kommer att vara yrkesverksamma ännu år 2060! Med de orden öppnades en utbildningsmässa nyligen. Vi var en och annan som drog ett något djupare andetag för att kunna ta in den informationen.

Ser vi på motsvarande tidsrymd bakåt blir vi varse att det hänt en hel del. 1969 fanns kunskap och teknologi för att ta sig till månen och beträda dess yta men den första persondatorn befann sig ännu då i framtiden. Den första pizzerian i Norden öppnades men det skulle dröja länge innan frysboxen blev en naturlig del av hushållet. Få hade råd med solsemester under vintern men det fanns resebyråer med personal. Det skulle ännu dröja några år innan matematiklärarna med viss bävan övergav räknestickan. En god bit in på 70-talet fanns det osäkerhet i fråga om framtida möjligheter att räkna procent på en miniräknare. Räknestickan klarade den saken galant!

Teknisk utveckling förändrar vår vardag. Nya idéer föder ny teknik som föder nya möjligheter som föder nya idéer i ständigt flöde. Många Linus-Idor har sett helvetsmaskiner ta plats i våra hushåll men idag är de få de som vill skydda sina barn mot dammsugare.

Idag är det som vi i vårt språk envisas med att reducera till ”mobiltelefon” något som tycks vara rätt svårt att förhålla sig neutral till. När mobiltelefonen och skolan kombineras blir det riktigt svårt att hitta en linje som skulle tillfredsställa alla. Gott så. Undervisningen i våra skolor varierar stort och skall så göra. Olika ämnen är didaktiskt olika och lärare har olika sätt att förhålla sig till ämne, undervisningssituation och elever. Undervisning är ett samspel där parterna måste ha förtroende både för varandra och det sätt på vilken undervisningen sker.

Vilken plats kan vi då ge ”mobiltelefonen”, härefter kallad smarttelefon, i skolan?

  • Smarttelefonen är en naturlig del av människors liv idag. Att kategoriskt utesluta den ur skolan är att kategoriskt utestänga en betydande del av verkligheten.
  • Att förflytta en hel klass till en datasal alternativt bära in 20 bärbara datorer eller tabletter för en enstaka sökning på nätet är föga meningsfullt. Likaså att dela ut miniräknare genast någon elev vill göra en uträkning. Detta görs behändigt genom att eleven tar fram sin smarttelefon, gör bruk av den och fortsätter sitt jobb.
  • Till smarttelefonerna kan laddas ner en hel del applikationer som sköter det som förr krävde så pass dyr utrustning att få skolor hade råd att införskaffa sådan. Här kan nämnas ljusmätare, ljudnivåmätare och accelerometer.
  • Smarttelefonens (film)kamera är ett utmärkt redskap för dokumentation.

En viktig aspekt i sammanhanget är att vidga elevernas syn på det multiredskap de bär med sig. Det kan hända att tonåringen är mer villig att skydda sin hörsel i repetitionslokalen om hen själv ser på egenhändigt utförd mätning att ljudet ligger högt över hälsosamma nivåer än att en förälder säger det. Kanske någons intresse för fysik föds när hen inser vilka mätningar man faktiskt kan göra med smarttelefonen. Måhända förmågan att läsa kartor utvecklas om sådan ständigt finns tillgänglig – och är aktuell, med den aktuella positionen utmärkt. Det kan födas ett intresse för litteratur just i den stund någon inser att man både kan söka boktips, ladda ner och läsa utvald bok på smarttelefonens skärm.

Smarttelefonen är ett verktyg. Ett bra verktyg. Sådana ska användas. Alla har vi nytta av att veta hur. Det sista innefattar även att veta ”var” och ”när”.

Förresten. En betydande del av dem som i år börjat i förskolan denna höst kommer att uppleva nästa sekelskifte.